Simultima presenterar: Moira Segerkrank, Högandal!

Då var det dags för det andra avsnittet i Simultima presenterar, vill du synas här? Är det din skapelse som får stå i rampljuset nästa gång? Skicka peta på Said på chatten.

Moira Segerkrank - Högandal!

Moira Segerkrank är en arton år gammal häxa från den stora och rika familjen Segerkrank. Hon är yngst i syskonskaran, med fyra äldre bröder och har alltid sett upp till och bråkat med dessa. Hon tillhör elevhemmet Ignis och passar väldigt bra i sitt elevhem med ett humör som kan flamma upp men falna lika snabbt igen. Moira är slagman i Ignis skollag och är en duktig om än kanske lite väl aggressiv quidditchspelare.

Hennes ena bror Camhlaidh Segerkrank är lärare på skolan, till Moiras stora förtret, det är besvärligt att kombinera att ha en bror som lärare, speciellt i ett ämne som hon är usel på. Överlag så är Moira dålig på de teoretiska ämnena, så pass att hon var nära att få gå om andra året, men lyckades precis klara det med sommarskola. Hon klarar sig dock ganska bra i de mer praktiska ämnena, speciellt skötsel av magiska djur.

Moira trivdes bra i mugglarskola, och även om hon är renblod så verkar hon nästan sakna den världen i bland. Men hon har många vänner, överallt, är för det mesta glad och kan hitta på en massa olika upptåg, fester och annat som roar henne.Det som jag tycker är roligt med Moira är hennes starka känslospel. Att hon kan gå så upp och ner. Att saker lätt blir väldigt stora och starka för henne, även om de kanske inte är det egentligen. Hon är även relativt öppen för de flesta typer av roller att spela mot.

Wikisida: http://sv.hogandal.wikia.com/wiki/Moira_Segerkrank

Spelare: Jag som spelar Moira heter Johanna (Katze på offen) och har under 2018 suttit som ledamot i styrelsen. Jag är även en av dem som drog igång och skapade Högandal. Jag har lajvat och rollspelat sedan jag var sexton. Chattspelat har jag gjort till och från under ett antal år också, vet inte exakt hur många. Jag har varit aktiv i många olika föreningar och varit valberedare för Sverok. Numera läser jag sista året för masterutbildningen inom bibliotek och informationsvetenskap. Målet är att jobba som barn och ungdomsbibliotekarie. Jag är skåning, har fyra katter, drömmer om att bo på landet i ett fint litet hus. Inom alla typer av rollspel tycker jag om känslospel och relationer. Drama på det lilla snarare än det stora. I mycket tycker jag om jordnära karaktärer och har inga problem att spela ganska vanliga och alldagliga roller som möter sådant som är fantastiskt.

Dagens Metro Vildsint attack i hamnen

Polisen söker efter det djur som natten till måndagen attackerade en 45-årig hamnarbetare och rev mannen så illa att han nu ligger i respirator på Griphamns sjukhus. Ett tidigare samtal till polisens tipstelefon pekar mot en möjlig förrymd björn, och misstankar finns om att djur smugglats in sjövägen. Förutom några tassavtryck utanför en uppbruten container i närheten av platsen för attacken har polisen enligt egen utsago inga spår efter djuret.

Simultima presenterar: Fader Stephane Scarlatti - Skymningsland

Simultima presenterar 

Då var det dags för det första avsnittet i Simultima presenterar, vill du synas här? Är det din skapelse som får stå i rampljuset nästa gång? Skicka ett PM på FB eller peta på Said på chatten.

Fader Stephane Scarlatti - Skymingsland 

Tidigare präst vid katolska kyrkan i Griphamn men en rad omständigheter och komplikationer gjorde att han valde att lämna sin församling och även sin position som ledare för väktarna, en hemlig grupp inom katolska kyrkan som vigt sitt liv åt att skydda mänskligheten från det övernaturliga hotet. Ett tungt beslut då han alltid sett sitt yrke mer som ett kall än något annat och församlingen som sin familj då han annars är ganska så ensam. Kommer ursprungligen från Italien. Stephane är en lugn, omtänksam, varm och vänlig medmänniska som alltid har tid att lyssna eller ge värme åt den som behöver. Han sätter ofta sig själv i tredje hand och dörren står alltid på vid gavel oavsett tid på dygnet för den som behöver. Även om han är medveten om den övernaturliga världen med allt vad det innebär av mörker och faror så är han en väldigt jordnära människa som gärna tänker igenom saker och ting både två och tre gånger innan han agerar.

Just nu driver Stephane ett härbärge för stadens hemlösa i Griphamn. Något fattas  dock i hans liv och åren tickar på. Han funderar mycket på framtiden och på sina egna drömmar som oftast inte ges utrymme då hans fokus är riktat mot att hjälpa andra omkring honom.
Detta är en karaktär som fungerar i de flesta sammanhang och med de flesta karaktärer. Behöver din karaktär någon att tala med? Någon som kan vägleda eller kanske en vän? Har du karaktärer med koppling till den övernaturliga världen? Både jag och Stephane är öppen för det mesta i spelväg!

Wikisida: http://sv.skymnings.wikia.com/wiki/Stephane_Scarlatti

Spelare: Jag som spelar Stephane heter Jessica (Solizen på chatten) Jag har spelat chatt och forumrollspel sedan jag var 16 år, är i dag 35 (jisses!!!)  med en dotter på 1,5 år. Jag har inte längre lika mycket tid att spela men njuter desto mer när jag får chansen att sitta ner någon kväll och drömma mig bort in i en annan värld och skapa sagor och berättelser tillsammans med andra.  Det blir en del mailspel också emellanåt, där kan jag svara i lugn o ro utan att binda upp en hel kväll för spel. Stephane är en av mina äldsta karaktärer på Skymningsland och ligger mig därför lite extra varmt om hjärtat. Jag spelar ofta ganska mörka och känslosamt jobbiga spel och Stephane är dess raka motsats vilket är oerhört skönt för ska man orka spela mörker och misär behöver man få ha spel som är fina, mysiga och varma också emellanåt. Jag är en spelare som försöker bjuda på mig själv, jag tycker om att spela upp andras karaktärer och se intriger jag varit med att skapa komma till liv. Jag säger hellre ja än nej till spelidéer då jag tycker att det oftast blir roligast om man bara kastar sig in i saker än tänker för mycket. Jag hoppas att du vill spela med mig och hälsa gärna på Stephane om ni ser honom i spel!

Jessica har dessutom ställt upp som förningens revisor i flera år!

Lägenhetsbrand i centrala Griphamn!

Lägenhetsbrand i centrala Griphamn!

Brand på Marklandsgatan, larmet inkom 03.00 på måndags natten.

Larmet kom in klockan 03:00 natten till idag om en lägenhet på Marklandsgatan som var helt övertänd när polis och brandmän kom till platsen. Ögonvittnen såg en man fly lägenheten ut genom ett fönster på tredje våningen och klättrade ner för ett stuprör och försvann till fots. Lägenhetskomplexet har utrymts utan några skadade och släckningsarbetet har pågått större delen av dagen. Enligt pågående utredning misstänks branden varit anlagd. Lägenheten hörs tillhöra en före detta polis.

Vi har bett Görgen Hermansson vid ledningscentralen för polisen i Region syd om en kommentar:
- Branden är äntligen släckt och husets boende är evakuerade. Så jag är tacksam för det. Efter brandmännens arbete och utredning tror vi att branden kan ha varit anlagd men det är inte klart om det varit med uppsåt till annans liv. Ärendet håller på att utredas just i denna stund. Vi söker självklart mannen som flytt bostaden, tack vare ett ögonvittne har vi fått in en bra beskrivning på mannen som inte hör lägenheten till och vi försöker pussla ihop händelseförloppet, det är allt jag vill kommentera på ärendet just nu.

Vigseln mellan Sendell och Teslin

Det hade varit gråmulet på morgonen och vädret hade från början hotat med regn, men nu strålade solen. Gräset var fuktigt och det luktade frisk i luften av vår och grönska. Havet var dagen i ära lugnt, som om de hedrade sällskapet på stranden.

Hon hade varit sen. Inte sen i ordets rätta bemärkelse, med senare än vad hon hade önskat. Hennes klädsel hade dessutom fått henne att rodna, då hon alltid kände sig otillräcklig de gånger hon klädde sig i klänning. Som om hon klädde ut sig till någon annan. Vid det här laget hade hon dock börjat vänja sig vid den, och den största förlägenheten hade lagt sig. Kanske delvis på grund av den inte särskilt ogenerade vinbägare Rosaria försett henne med innan hon började klä på sig. När hon tänkte efter hade hon nog aldrig haft ett plagg som krävde någon annans hjälp vid påklädningen. I hennes värld hade sådana kläder varit allt för opraktiska och oanvändbara. Hennes röda hår hade samlats i lösa lockar, där några väl valda hårslingor hängde ner över hennes bara axlar och kittlade den smala halsen. Tanken hade varit att bära några av försommarens blommor i håret, tills dess att Rosaria bestämt slagit undan den tanken. Nu bar hon istället en tunn, silverfärgad krans som på något sätt mest påminde om en tiara. Små blå ädelstenar formade som blommor stack upp ur hennes hår, medan löven utgjordes av genomskinliga stenar som glittrade i ljuset.

Kring halsen bar hon ett halsband av precis samma modell som hårbandet, dess spets vilade alldeles ovanför brösten. Något som hittills bara gjort henne än mer påmind om urringningens djup.

Klänningen var mörkt blå, av ett tyg som liknade siden men samtidigt tycktes lite annorlunda. Det hade en annan lyster, och föll på ett annat sätt än tunt siden skulle göra. Livet satt tätt kring hennes tunna överkropp, följde de nätta formerna ner till midjan där den vidare kjolen svepte över höfter och ben. Dess armar var vida, dolde delvis hennes händer där hon stod på strandkanten. Fortfarande ohyggligt nervös och osäker på var hon borde befinna sig. Allt det där framför henne var så främmande. Något hon aldrig trodde att hon skulle få uppleva.

Han stod och väntade på henne vid vattnet tillsammans med Modersprästen som skulle förrätta vigseln mellan dem. Han var nervös, hade lite svårt att stå still. Vilket marken under honom skvallrade om då det lät när han skiftade sina fötter. Inte för att det fanns mycket som skiljde fotsulorna från stranden. Han bar ett par tunna mjuka mörka skinnskor som var smyckade med en ljus dekor. Han bar ett par ljusa linnefärgade benkläder som varken satt hårt eller löst om benen. Till den bar han en lång tunika, den gick honom ner till knäna. Den hade långa ärmar, en kort ståkrage och en lång öppning framtill med dubbla rader av små knappar. Tyget var mörkt, men det gav i solens strålar en skimrande effekt, vilket gjorde att det var svårt att bestämma sig över dess färg, mörkt grönt, lila eller rent av blått? Kring kanten vid händer, kring knapparna, ståkragen och fållen var ett utsökt band fastsatt i renaste silke med ett mönster i vitt och blått. Tunikan hade på bröstet en broderad treudd i silver tillsammans med tre kronor. Emblemet för hans släkt. Hans kinder var nyrakade och släta. Håret hängde fritt långt ner över hans rygg. Delar av luggen var flätat i en fläta som höll bort de långa grå testarna borta från ansiktet. De glänste i solen likt silver. Tinufieve hade smyckat hans hår med små blå blommor i den smala flätan.

I ljuset och dräkten var det ingen fråga att det var en alv som stod där, kanske kortare och bli bredare än många andra men helt klart en alv med stora mandelformade gråfärgade ögon. Det tindrande nästan om dem när han äntligen fick syn på henne.

Stranden och havet visade verkligen upp sig från den rätta sidan under vigseln. Det var en enkel ceremoni, Modersprästen mässade de sedvanliga orden. Skar små snitt i deras händer innan dem bands samman och sänktes i en utsmyckad skål av havsvatten som en novis höll i. När händerna lösgjordes från linneremsan kunde inget mer än ett svagt ärr synas av såren.

Omkring dem på stranden hade alla deras vänner och inbjudna samlats för att dela stunden med dem. Senare skulle de bege sig upp till huset där mat och dryck skulle serveras. Huset låg precis utanför muren med en lummig trädgård. På baksidan fanns ett mindre trähus med tjänarbostad och redskapsbod, samt ett hönshus. Bostadshuset var ett kalkstenshus med två våningar och rustika mörka trädetaljer. I trädgården framför huset stod maten uppdukad på långbord, och flertalet inhyrda tjänare gick omkring med brickor och bjöd på dryck. På bordens vita linnedukar stod utsökta blomsterarrangemang utställda medan segel, uppsatta från träden skapade skugga från den skarpa sommarsolen. Festen skulle pågå långt in på småtimmarna då brudparet försvann från gården, och de sista gästerna skickades hem av de inhyrda tjänarna, med den uppgående solen som sällskap.

Information om GDPR

Information om GDPR har gått ut till samtliga av föreningens medlemmar.

Ni som spelar med oss men som inte är medlemmar i föreningen bör tänka på följande:

När du registrerar dig på chatten, registrerar du dig med nick och e-post. Tillgång till denna information har styrelsen och administrativ personal för chatten. Önskar du radera detta konto och inte delta något mer i Simultimas verksamhet, kontakta styrelsen för föreningen.

Våra wikisidor administreras inte av föreningens styrelse utan ligger under FANDOM: http://fandom.wikia.com

Lamither Tamarins dotter är försvunnen!

Unga fröken Tamarin är försvunnen, efter vad hon sa skulle bli en kortare promenad, för att få lite luft. Herr Tamarin har inte sett sin dotter sedan hon gick, onsdag förmiddag. Hon är uppväxt på ön och känner den utantill, och han tror därför att någon tagit henne mot hennes vilja.

Om någon har någon aning om var hon kan vara, eller vem som skulle önska henne ont, så insisterar herr Tamarin att de berättar för stadsvakten, eller kommer direkt till honom själv. Han vill bara att hon kommer hem, oskadd, inga frågor ställda.

Om någon hittar henne, tar med henne hem igen, eller har information som leder till att hittas, så utlovas en belöning.